Treść książki
Przejdź do opcji czytnikaPrzejdź do nawigacjiPrzejdź do informacjiPrzejdź do stopki
26
KristinaMalmio
AndersOlssonfinnermångaskältillvarförDiktoniusvaldeattskrivaaforismer:han
misstroddepoesinochdetsköna,medanaforismerkundeanvändassomvapenföratt
rivauppillusioner.Aforismerärenklaochslagkraftigayttrandenistunden,vilketgör
demgestiska.Närdetemporaliseras,kandespelasutmot”denföraktadelitteraturen”,
påpekarOlsson.HanrelaterarDiktonius,sättattanvändasigavkonventionernatillhans
estetiskaprogram,därävenvitalismenspelarin:”Aforismenfårlegitimitetgenomatt
stånärmarenuetochdetvitalalivsflödet”(Olsson2006:228).Hanmenarattaforismen
dessutomuppenbararspråketsmaterialitet.Härvilljagtilläggaattgenrendessutomer-
bjuderenkonventionsomidettafalläranvändbarförenung,icke-etableradförfattare
somvillkommainpåfältetochsträvarattskapasigauktoritet,nämligengnomicitet.
Gnomiciteten,strävanattformuleravisdomsordochsanningar(Olsson2006:57,
222),ärettgreppsomskaparettskrivandeellertalandejagsomäruteförattbefästa
sinsanning.HagarOlssonkonstateradeisinrecensionavMinDiktattaforismerofta
strävarattmyntaintelligentaochslåendesanningarochattläsarenväntarsigavenafo-
rismförfattare”ettslagsfyrverkeriavoriginalitetochkvickhet”.Aforismenharåena
sidanen”hemligförtjusning”somliggeridesssträvanattläggaframenklasanningar,å
andrasidananserOlssonattresultatetoftablir”slagiluften”ellerplatt.(Hgr.O.1922.)
DettalyckadesDiktoniusenligtOlssonintehellerheltundvikaisinaaforismer.Olsson
vardessutomkritisköverDiktonius,kritikavkonstkritikernaochesteternasomhon
uppfattadesomgammal,icke-originell:”Detförfallermigsomomdetskrivitsnästan
förmycketomkonstnuförtiden;detärettsvaghetstecken.”HontyckteattVilhelm
Ekelundredanuttrycktdetbittrasteföraktetmotkonstkritikerna.(HgrO.1922.)Iaforis-
mernaiMindiktuppträderetttalandejagsomkorrigerarkritikernasoch/ellerpublikens
felaktigauppfattningarochdärmedintarenpositionovanföretableradekonstkännare,
utbildadeesteterochpubliken(seävenSchoolfield1985:46).”Mådelärdatvistaom
konstensmeningochändamål./Vinöjaossmedattkonstateravaddenär:stundernas
storafördjupare”,skriverhan(Diktonius1971:20).Medandelärda–sompåbasisav
sinlärdomochsinpositionbordeveta–strider,slårtalaren,ett”vi”,fastdenslutgiltiga
sanningengenomattkonstatera.Iaforismerfårtalarenalltiddetsista,rättaordet.Ta-
larentarpåsigenauktoritetsom”vinner”överdemsombesitterdenlegitimamakten
påfältet,delsgenomattöppetkritiseraochnedvärderabärarnaavdenlegitimasmaken,
delsmedhjälpavgnomiciteten.
Detärjustformulerandetavvisdomsordochsanningarsomenligtminmeningpro-
ducerarLundkvists(1971:8)intryckavDiktonius.”Manfårenkänslaavatthaninte
blottlevtochlidittilldetyttersta,utanatthanocksåharbakomsigenlångkonstnärs-
bana,atthanärenkonstenshärdadeveteranochheroiskekämpe”,skriverLundkvist
ianknytningtillMindikt.Medhjälpavgnomicitetenskapartalareniaforismernaen
bildavsigsjälvsomen”gammal”författare.”Gammal”pådetlitterärafältethandlar
emellertidinteomålder,utanomgradenavetablering(Bourdieu2000:346).Genom
valetattskrivaaforismeromkonstochlitteratur–engenremedstatusochettämnesom
liggeralldelesicentrumfördetlitterärafältet–samtgenomdeföraforismentypiska
gnomicitetenochdettonfallsomDiktoniusanvänder–kritiskt,lakoniskt,befallande
–görDiktoniusanspråkpåenauktoritetochenkonstnärlig”ålder”hanviddettaskede
defactointehar.
